#dagett


En PW på 30 minuter idag innan frukost. Ser piggare ut än vad jag är här!😂😂😂👊

#dagett


Min frukost. 2 kokta ägg, 4 skivor med kalkon, 3dl naturell yoghurt toppad med kanel! Såklart en kanna kaffe med!👌 detta åt jag efter en pw!! Tanken är att jag ska gå på gym, men är i valet och kvalet för att testa ett nytt gym. Hade ju varit mysigt och kunna träna med sin mamma eller med min lillebrors tjej!! ☺️ 

The look


Saknar mitt långa hår.. Tur det finns clips! 😏

Håkan och jag.


Jag tror att när vi går igenom tiden, att allt det bästa inte har hänt än.

@malmhaugkfumdam


Följ @malmhaugkfumdam på instagram ✌️ Visst har vi snygga matchställ?

En vän för livet 👌


Bästa Izzy. Får mig att skratta när jag som helst vill gråta, gör precis tvärtom vad jag råder henne om. Men jag älskar henne, förbaskat mycket för just den hon är. 

Vi alla går igenom kriser. Det är hur vi tar oss ur dom och hur mycket ansvar man tar för sina handlingar. 

Ciggdejter tidiga mornar, kaffe, twerk, galna vinkvällar, kärleksproblem, fotavtryck på väggen, trisslotter, "Asså jag är bara på toaletten å kissar", stolen dance.... Listan kan göras lång. 

Tack!❤️

Emmy och jag ✌️


Imorgon är det dags för match borta mot fröjereds (?) heter dom så? Vi kommer i alla fall åka buss i hundra år. Vi behöver 3 poäng med oss hem, träningen i veckan har varit bra. Försvaret har suttit och nu ska vi bara våga framåt. Jag har spelat med min gamla klubba igen (ooops!) men jag trivs ju så bra med den. Joon säger att det sitter mentalt.. Och det gör det kanske 😝 

Yey. Sitter hos mina päron och kollar idol! Så mysigt att vara här! ❤️

Tack Malte, Emil och Joon för en mysig middag! ☺️

Byxdress


Jag älskar min byxdress från nelly!

Fortsätt när mörkret kommer och allt gör ont


Okej. Idag är det en ny dag och jag ska bara köra på. Försöka och hålla fokus på annat. Tack till alla som hört av sig! Ni är guld värda! 

Om vi faller, låt mig falla först

Okej.....
 
Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Jag känner att jag dras mellan hopp och förtvivlan. Det är nästan exakt ett år sedan allt med mina allergier (alltså de nya!) hände och jag har äntligen gått upp mina 9kg som jag tappade, jag har alltså börjat leva "normalt" igen. Äta, träna och umgås utan att behöva vara nervös. Klart att det alltid finns i mitt bakhuvud, men jag har kunnat släppa lite på tyglarna och det har jag varit så lycklig för. Att jag ska ha varit en belastning för alla i min närhet, har varit den jobbigaste tanken att försöka få bort. Jag kan inte hjälpa att jag är sjuk. Jag kan inte hjälpa hur mitt beteende är, när jag mår som jag gör. Jag fick helt enkelt acceptera att jag faktiskt inte riktigt var/är mig själv, svårare än så.. var/är det inte.
 
 
Men..... det är klart att det är. Det är som att kasta sig i havet, utan att kunna simma. Som att hoppa ifrån ett plan utan kunna flyga. Eller som Valle skulle skrivit, som att göra mål utan målgest. (FAN VAD JAG SAKNER ER!♥)
 
Att känna att man är beroende av människor HELA tiden, för att man är rädd för att något ska hända.. när jag är ensam. Den känslan, har jag inte haft sedan Thailand, eller till och med innan Thailand. Jag har känt mig fri, jag har känt mig självständig och vuxen, för att jag inte har behövt vara "beroende" av andra människor än Joon, såklart. Han har sedan dag ett, alltid stått vid mina sida, när jag har mått som sämst.. och sett mig göra minsta lilla framsteg. I hela denna jävla processen, är jag så... så jävla.. rädd för att förlora mig själv. För varje gång det händer, så tar det en bit av det som jag byggt upp. Och det tog mig, ett år.
 
Hela min värld rasade idag. Ensam hemma, musik i högtalarna och jag höll på att välja vilken klänning jag skulle ha för kvällen. Evelina och Lillfi skulle komma, vi skulle dricka vin och äta pizza. Snacka skit och bara umgås. När jag helt plötsligt känner hur halva min tunga domnar bort och sticker till samtidigt. Jag tänker och andas, som Alexandra lärt mig. Skifta fokus, gör något annat. Men.. det gick inte. För det var på riktigt, denna gången. Jag fick PANIK, asså.. PANIK som i PANIK.. jag sprang ut till mina fantastiska grannar som hjälpte mig med min medicin, för att jag måste ha 12 kortisontabletter snabbt så att det kan lösas upp, så att jag kan dricka det. Då ska svullnaden förhoppningsvis försvinna. Det gjorde den, efter ett tag. Men min panik, av att vara helt själv. Kom som ett jävla brev på posten. Jag såg bara rött. Rött. Döden. Ensam. Det var lixom det som kom upp. Jag önskar att jag hade varit mer lugn. Men det är lätt att tänka så nu.
 
Jag fick ställa in träffen.. Känner mig misslyckad. Ensam. (Fast jag inte är det, är hos mamma, pappa och Danne nu. Felicia och hennes familj är också här♥)
 
IMORGON(!) är det en ny dag. Jag måste ta tag i den från början, inte vara rädd. Våga ta risker. Annars kan ni lika bra låsa in mig. Haha, nej. Jag måste i alla fall ta tag i mig själv. Det är en sak som är säker.
 
 
och när jag mår dåligt, vill jag bara ringa. jag vet att du hade gjort det bra, för stunden. lugnat mig. sagt något bra, klokt och dumt såklart.
 
 
Så snygg man var, när man var yngre.
 

Lyxlirare!


Vissa har det för bra.. 

Fantastiska ungar



Underbara ungar! ❤️ så små, men så mycket kärlek! 

Vi firade nelias 1-årsdag i lördags! Tänk att det gått 1 år sedan hon föddes!! Tänk vilken fantastisk kombo det blev av Annika och Robin, det gjorde ni fan bra! 😁 och tack för att vi får följa era mirakel. Helt underbart! ❤️

Ge mig en kyss innan du går

.. att bygga en dröm på ♥

Vi




Man får ju undra..

Ibland undrar jag hur mycket man ska behöva acceptera innan bägaren rinner över? Nåja.. Ett eller två glas vin, sen leker livet igen! 




Om

Min profilbild

Sabina K. Persson

Kontakt; Sabbelina@hotmail.com
RSS 2.0