Byxdress


Jag älskar min byxdress från nelly!

Fortsätt när mörkret kommer och allt gör ont


Okej. Idag är det en ny dag och jag ska bara köra på. Försöka och hålla fokus på annat. Tack till alla som hört av sig! Ni är guld värda! 

Om vi faller, låt mig falla först

Okej.....
 
Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Jag känner att jag dras mellan hopp och förtvivlan. Det är nästan exakt ett år sedan allt med mina allergier (alltså de nya!) hände och jag har äntligen gått upp mina 9kg som jag tappade, jag har alltså börjat leva "normalt" igen. Äta, träna och umgås utan att behöva vara nervös. Klart att det alltid finns i mitt bakhuvud, men jag har kunnat släppa lite på tyglarna och det har jag varit så lycklig för. Att jag ska ha varit en belastning för alla i min närhet, har varit den jobbigaste tanken att försöka få bort. Jag kan inte hjälpa att jag är sjuk. Jag kan inte hjälpa hur mitt beteende är, när jag mår som jag gör. Jag fick helt enkelt acceptera att jag faktiskt inte riktigt var/är mig själv, svårare än så.. var/är det inte.
 
 
Men..... det är klart att det är. Det är som att kasta sig i havet, utan att kunna simma. Som att hoppa ifrån ett plan utan kunna flyga. Eller som Valle skulle skrivit, som att göra mål utan målgest. (FAN VAD JAG SAKNER ER!♥)
 
Att känna att man är beroende av människor HELA tiden, för att man är rädd för att något ska hända.. när jag är ensam. Den känslan, har jag inte haft sedan Thailand, eller till och med innan Thailand. Jag har känt mig fri, jag har känt mig självständig och vuxen, för att jag inte har behövt vara "beroende" av andra människor än Joon, såklart. Han har sedan dag ett, alltid stått vid mina sida, när jag har mått som sämst.. och sett mig göra minsta lilla framsteg. I hela denna jävla processen, är jag så... så jävla.. rädd för att förlora mig själv. För varje gång det händer, så tar det en bit av det som jag byggt upp. Och det tog mig, ett år.
 
Hela min värld rasade idag. Ensam hemma, musik i högtalarna och jag höll på att välja vilken klänning jag skulle ha för kvällen. Evelina och Lillfi skulle komma, vi skulle dricka vin och äta pizza. Snacka skit och bara umgås. När jag helt plötsligt känner hur halva min tunga domnar bort och sticker till samtidigt. Jag tänker och andas, som Alexandra lärt mig. Skifta fokus, gör något annat. Men.. det gick inte. För det var på riktigt, denna gången. Jag fick PANIK, asså.. PANIK som i PANIK.. jag sprang ut till mina fantastiska grannar som hjälpte mig med min medicin, för att jag måste ha 12 kortisontabletter snabbt så att det kan lösas upp, så att jag kan dricka det. Då ska svullnaden förhoppningsvis försvinna. Det gjorde den, efter ett tag. Men min panik, av att vara helt själv. Kom som ett jävla brev på posten. Jag såg bara rött. Rött. Döden. Ensam. Det var lixom det som kom upp. Jag önskar att jag hade varit mer lugn. Men det är lätt att tänka så nu.
 
Jag fick ställa in träffen.. Känner mig misslyckad. Ensam. (Fast jag inte är det, är hos mamma, pappa och Danne nu. Felicia och hennes familj är också här♥)
 
IMORGON(!) är det en ny dag. Jag måste ta tag i den från början, inte vara rädd. Våga ta risker. Annars kan ni lika bra låsa in mig. Haha, nej. Jag måste i alla fall ta tag i mig själv. Det är en sak som är säker.
 
 
och när jag mår dåligt, vill jag bara ringa. jag vet att du hade gjort det bra, för stunden. lugnat mig. sagt något bra, klokt och dumt såklart.
 
 
Så snygg man var, när man var yngre.
 

Lyxlirare!


Vissa har det för bra.. 

Fantastiska ungar



Underbara ungar! ❤️ så små, men så mycket kärlek! 

Vi firade nelias 1-årsdag i lördags! Tänk att det gått 1 år sedan hon föddes!! Tänk vilken fantastisk kombo det blev av Annika och Robin, det gjorde ni fan bra! 😁 och tack för att vi får följa era mirakel. Helt underbart! ❤️

Ge mig en kyss innan du går

.. att bygga en dröm på ♥

Vi




Man får ju undra..

Ibland undrar jag hur mycket man ska behöva acceptera innan bägaren rinner över? Nåja.. Ett eller två glas vin, sen leker livet igen! 




Söndag!!

Åh! Nu slutar jag jobba och nu ska jag bara hem å njuta. Solen börjar kika fram och jag tror det blir en mysig söndag! :-) 


Lite bilder från midsommar!






Lite bilder från midsommar! 🌸

En Midsommarnattsdröm

När klockan ringde 0430 trodde jag inte att det var sant. Det både blåste och haglade, känner att det aldrig slår fel en fredag som denna. På midsommar ska det vara sol, vindstilla och alla ska vara glada. Det sistnämnda stämde ju, så dagen kunde bara bli bättre. Att välja klänning när man har fem minuter på sig, är kanske inte det man vill som tjej. Men jag tänkte kvällen innan, "kan jag inte bestämma mig nu, så tar jag kanske rätt beslut imorgon i all stress".. ja, jag känner mig själv alldeles för bra. Men jag kom i tid till jobb och klänning, ja det hade jag på mig. :) 
 
Det är alltid speciellt att jobba på Midsommar, Julafton eller Nyår. Alla kunder är glada (eller i alla fall de flesta) surskallar lär vi aldrig komma ifrån tydligen, vilken dag det än är. Så länge man är trevlig och känner sig glad så hoppas jag att när dom mött oss på jobb och går därifrån att dom ska ha en glad känsla i kroppen! Megs och jag rockade på jobb, hon i sin fina vita klänning och lite diskreta krans med sina lite rockiga skor och jag, i min blommiga klänning och mina vita converse och min alldeles för stora krans (blommorna kändes stora, inte själva kransen). Vi hade Håkan Hellström i bakgrunden när vi jobbade och 10,5 timme kändes inte så fasligt långt. 
 
Nåväl. Ett frieri senare, ett par timmar senare var vi beredda att åka hem. Mina gäster hade redan anlänt och jag var hunrig som en varg. Haha! Man äter alldeles för mycket, jag trodde allvarligt talat att jag skulle explodera efter att vi käkat, sen dukades det fram kaffe, kaka, Bittekrans, godis och såklart lite vin. Våra män spelade spel ute och vi tjejer satt i uterummet och mös, snackade skit och hade det trevligt. Lungt och skönt! :) Jag kan inte sluta att bli lite känslomässigt berörd när jag tänker tillbaks på gården. (och nä, jag är inte gravid!!!) jag är så himla glad att vi börjat umgås mer och mer med Annika och Robin. Deras barn är bedårande och en mix av dem båda. Helt fantastiska!! Felicia och Thelan, träffar vi inte så ofta, men jag och Felicia pratar mycket i telefon och på jobb. Men det ska vi fan ändra på!!!! Felicia och Min lillebror träffar vi ofta och jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på dom. Felicia är helt rätt tjej för min alldeles förvirrade bror. Jag ser en jätte skillnad på honom sedan han träffade henne. Han är mer lugn och harmonisk!! MER KÄRLEK ÅT FOLKET!!!! 
 
Ja, nu börjar jag snart böla. HAHA! Tack alla för en mysig Midsommar!! 
 
  

Massa massa massa oändlig kärlek


Idag blir det kalas för vår lilla guldklimp! Att en så liten varelse kan sätta ett sånt stort avtryck i våra hjärtan!☺️ Grattis i förskott prinsen! 💙 

Och sjävklart hans lillasyster med!💕

Lyx.


Vardagslyx.

Just nu...


Just nu.... Precis sett världens sämsta film "mig äger ingen" .. På tal om något helt annat!!! Någon som har tips på hur man kan fixa på framsidan? Så det ser LITE trevligare ut, med blommor och dylikt. Alla tips är välkomna!

Fri till slut

Orden räcker inte till. Känslorna svämmar över, ni vet när man känner så mycket på samma gång, när ser känns som om min kropp ska explodera. 

Tacksam för att jag fick vara där, vara där med fina människor som jag älskar. Jag njöt från första stund. Ja, ni kanske förstår.. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det. Tack i alla fall. Tack för att jag fick se något av det mäktigaste i mitt liv. 

Tack.. Och återigen tack. ❤️

Om

Min profilbild

Sabina K. Persson

Kontakt; Sabbelina@hotmail.com
RSS 2.0